DEBATT Artikeln publicerades 3 maj 2018
I förlängningen av Metoo, så finns ju kvinnors situation på arbetsmarknaden olöst.
I början på 2000-talet jagades långtidssjukskrivna som potentiella hypokondriker. I efterhand visade det sig vara kvinnor, 50-plus, anställda inom vård och omsorg. Med utbrändhet och förslitningsskador.
Samma situation idag. Låga löner, korkade arbetstider, slimmade organisationer och ingen möjlighet att själva planera verksamheterna. Det gör däremot en svällande byråkrati åt dem. Där "håll budget och käften" bestämmer organiseringen. Och för kvinnor i andra branscher är inte situationen så mycket bättre, med låga löner och otrygga anställningar.
Som tack för slit och låga löner väntar en pension under eller i närheten av fattigdomsgränsen. Ska vi överhuvudtaget prata om jämlikhet, då krävs 30-timmars arbetsvecka. Nu! Då krävs pension motsvarande minst 15 000 kronor i månaden. Efter skatt. För alla! Nu!
Finns här någon som för ett ögonblick tror att samhällsekonomin kollapsar för att kvinnor ska ha rättvisa löner, anständiga arbetstider och en pension som hjälpligt går att leva på?
Då vill jag säga följande: De sista 30 åren har landets BNP ökat med det dubbla. Utan någon justering av arbetsvillkor till det bättre. Att ersätta det tidigare ATP-systemet med ett system där pengarna används för spel på börsen utan någon samhällsnytta alls, är verkligen inget som gynnar kvinnor.
I dag kan vara värt att notera att då miljonprogrammet producerades, finansierades projektet med pengar från det gamla pensionssystemet ATP-fonderna. Utan statliga subventioner. Någon ålderspuckel finns inte, vilket man hävdat.
Det gamla ATP-systemet där grundades pensionen på de 15 bästa inkomståren. I dag räknas de sämsta åren. Sedan 1960 har BNP-tillväxten ökat nästan sex gånger. Per capita! Kvinnor, kräv er rätt!
Bo Samuelsson
medlem i kommunisterna och PRO
|
|
