Cristian Olave skriver:
Här om dagen stod vi kommunister utanför Charlottenborgs demenscentrun och protesterade mot personalneddragningarna. Samtalen med de anställda och min egen erfarenhet av 8 år i vården är att personalen vill förbättra vården. Men politikerna, med Emelie Nyberg i spetsen, lägger krokben för en bättre vård. Budgeten ska hållas, trots kommunens överskott på 109 miljoner förra året.
Det är lätt för politiker att, från säkert avstånd, fatta beslut över huvudet på personalen. Den tidigare ordföranden i omsorgsnämnden, Marianne Eriksson, fick chansen att jobba en natt på Charlottenborgs demenscentrum. Men hon klarade inte av vad personalen regelbundet måste utstå. Redan klockan 4 på morgonen lämnade hon sitt pass. Efter den upplevelsen backade hon från beslutet om neddragningar. Visst är det lätt att sitta i bekväm stol och bestämma om budget och andras arbetsvillkor. Utan hänsyn till patienternas och personalens säkerhet och välmående. Annat är det att vara på golvet.
I ett redan stressat yrke bidrar knappast neddragningar till bättre hälsa. Stressen är så svår att man blir sjuk av sitt arbete. Det är illa nog i sig, men vi kan väl knappast förvänta oss att sjuka människor ska ta hand om andra? Att vilja skicka personal på stresshanteringskurs efter att de uppmärksammat dåliga arbetsförhållanden kan inte vara rätt väg. Kanske borde ansvariga politiker skickas på en samvetsutbildning istället? Eller ännu bättre, sätt Emelie Nyberg och hennes kumpaner på ett pass på demenscentrum?
Låt de äldres behov gå före budgeten och återställ personaltätheten. De som byggt landet måste få en värdig ålderdom. Nu är det vår tur att ta hand om dem.
Hur gamla och sjuka behandlas visar vilket samhälle vi har. Det är dags att ställa om samhället i gula västarnas anda.
|
|
